Oj vad fort tiden går. Redan tisdag igen. Det känns ju som igår. Nu är jag inne i en period igen där det är svårt att hinna med bloggen. Tur att jag har tisdagstemat som gör att jag bara måste göra ett inlägg.

Helgens äventyr passar perfekt som dagens tema. Helgen som var tillbringades i Stockholm. Vi var på bröllop i Högalidskyrkan på Söder och bodde på Långholmen.
Hotellet på Långholmen är ett gammalt fängelse från början av 1800-talet. 1975 var året då fängelset stängdes.

På ett fängelse, i sin cell får fångarna sitta och begrunda, ångra och bättra sig i sin ensamhet. Som tur var jag inte ensam i vår cell, jag hade sällskap av sambon :)

                  Foto: mrsmalinski

Vad kul!

Då långholmen firade jubileum av något slag för några år sedan var maken, jag och sonen där och kikade på hotellcellerna.

Hoppas de var trevliga att sova i :)

kram
Cattis

Det måste vara riktigt ensamt! Att sitta inlåst i en cell alltså!

Jag hoppas att ni inte hade träbritsar...

Vilken underbar tolkning, där satt dom verkligen i sin ensamhet för att fundera :) Mycket fint fotot med.

Vilket roligt koncept, hotell med fängelseceller.

Hej vännen!!

Tack för dina goa rader!!
Jag sitter här på jobbet nu och är lite smått chockad över responsen jag fått på detta. Milda matilda.. Över 100 kommentarer och en hel drös med mail!!
Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag tro att man hade så många som brydde sig om mig och min lilla fnuttiga blogg! haha

Det gör mig på så gott humör igen, det värmer långt in i själen!! Får mig att vilja kavla upp ärmarna och kanske blogga lite snart igen, inte ska dom ha det nöjet att få mig att sluta med det som jag älskar att göra!

Spårningen på idioterna är i full gång. Om dom bara visste...
Den dagen jag får reda på vilka dom är.. Då kommer jag har tuggat ordentligt med taggtråd.

Tusen tack igen för dina rader!!

Ha det bäst så länge!!!

KRAM!!!!

Det är några år sedan jag besökte Långholmen, där man kan känna tidens vingar i cellerna!
Snacka om ensamhet när det begav sig...

rolig tolkning, fin dörr. :-)

Oj vad läckert, bor man verkligen i cellen? Kram Sandra

Nä du, där skulle inte jag vilja sova ensam inte! Det första ord jag tänker på när jag ser din bild är "respekt"! :)

Tack för titten, den räcker bra för mig... inga "jag måste sova där-drömmar" väcks direkt. Även om jag kan tänka mig att ni hade mysigt... ;)

Kram Kram

Eftersom jag har "cellskräck" är jag glad att jag inte behöver vara där. Men jag gillar ändå din tolkning!
Kram

Haha.. vad roligt att du skrev om det! Jag har skrivit om det tidigare på min blogg då jag var där på konferens :-)

Greetings from Arlington, Texas! Nice site!

Hej! Jag har själv funderat på att börja blogga här. Varför har du valt att blogga här och inte någon annanstans?